Fyrisskolans reseblogg

Redan på museet kände vi oss emotionellt påverkade: bilder, telefonsamtal och berättelser om människor som dött och överlevt terrorattackerna mot World Trade Center gjorde ett starkt intryck på oss båda. Vi har självklart hört om det tidigare, men på något sätt kändes det mer påtagligt där inne, kanske var det för att vi var närmare platsen där händelsen inträffat än vad vi någonsin varit, Ett telefonsamtal från en man som lyckats ringa sin flickvän/fru ombord på ett av flygplanen var väldigt starkt. Museet lyckades effektivt förmedla precis vad det ville: de emotionella konsekvenserna av terrorattackerna den 11/9.

 

När vi sedan anlände till Ground Zero var reaktionen minst lika stark. Det var en väldigt vacker plats vars lugn och harmoni erbjöd en stark kontrast mot kaoset man sett från bilder och filmer direkt efter terrorattackerna. Platsen var en väldigt värdig minnesplats för alla de människor som gick bort som följd av händelserna den 11/9. Vi vet att Al Qaida var förbannade på Västvärlden och dess kapitalism så de attackerade World Trade Center som var ett centrum för världshandeln och en symbol för hela USA. Två plan flög in i World Trade Center, ett i Pentagon och ett tredje, menat att köra in i Vita Huset, kraschade innan terroristerna lyckats. Konsekvensen blev att USA inledde ett krig mot terrorism och invaderade Afghanistan, i jakten på Al Qaidas ledare. Världen har blivit mer paranoid: flygplatser är extremt noga med säkerheten och övervakningen har ökat världen över i form av t.ex. kameror. Det har även tillkommit en stark förakt mot arabvärlden. USA har också på senare tid tagit på sig rollen som världspolis ännu mer än tidigare.

 

Följande dag vandrade vi neråt längs Manhattans långa avenyer. Vi anlände till Tennement Museum tidigt på morgonen. Vi fick genast följa med en skicklig kvinnlig guide som verkligen pratade med inlevelse. Hon förde oss till en bar som låg längs gatan. 

 

Baren hade grundats av en tysk immigrant kallad John Schneider under slutet av 1800-talet. I salongen samlades män, kvinnor och barn från hela kvarteret. Det var mest tyska invandrare som höll till i baren. Det spelades musik och bjöds på mat tillagad av John Schneiders fru. Det var väldigt vanligt att immigranterna, som kom från Europa, öppnade barer eller andra företag för att tjäna pengar och leva den amerikanska drömmen. Sanningen var dock den att det var oerhört få som lyckades tjäna en förmögenhet på sina jobb. 

 

Museet var mycket intressant och lärorikt.

 

Vid tangentbordet, Tobias och Felix